Det snabba, enkla svaret är jo, förstås. För mig tog det några veckor att vänja mig vid livet tillbaka och då var inte saknaden särskilt stor. Efter det började livet rulla på fortare och fortare här hemma. Det fanns ingen tid att sakna vad som mest kändes om en avlägsen dröm. Nu dock...livet har inte precis saktat ner, men med så gott som samma sak dag efter dag saknar jag ön som förändrade mig på gott och ont. Ön som stal mitt hjärta och vägrade ge det tilllbaka när jag åkte. Mitt hjärta håller det som pant.
Det är fantastiska minnen som spelas upp i min hjärna, men också de hårda sidorna som inte på något sätt utväger de goda. Cronado var som jag skrev senast långt ifrån perfekt, men jag insåg här om dagen att åka tillbaka inte är lika enkelt som jag inbillat mig. Mot slutet av månaden glömde jag varför jag tillbringade så mycket tid där. Såhär i efterskott är jag dels tacksam för lagen som tvinagde mig att stanna på den underbara ön i 1 månads tid, oavsett hur skrämmande det var att sätta ner det på papper och faktiskt inse hur lång tid det är. Men, och det är ett stort men, jag hatar den såhär efteråt eftersom jag inte bara kan flyga dit pch spendera två veckor på ön som blev ett andra hem. Nej det är en månad som gäller och när jag kan göra det igen, vet jag inte. Klart jag kan åka till San Diego och köra över bron varje dag, men det vore inte samma sak.
Jag saknar stranden, jag saknar havet, jag saknar ön och känslan som fanns där. Den eviga sommaren med inga andra måsten än att laga mat. Jag saknar Burger Lounge, med hambrugare och allt. Jag saknar personerna jag mötte som gjorde att ön faktiskt kändes som ett andra hem. Jag saknar helt enkelt Coronado, San Diego, California, United States of America.
